Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrek: »Framåt, mohikaner! Vi ska nagla fast dem
vid korset!»
I vänstra handen bar han en hacka och i den
högra en revolver, som redan var tömd, ty han
knäppte förgäves på cylindern medan han sprang.
Plötsligt stannade han, släppte hackan och vred sig
häftigt åt sidan, så att hans ansikte vändes mot
Saxons grind. Han höll på att sjunka till marken,
men rätade upp sig och slängde revolvern midt i
ansiktet på en scab som rusade emot honom. Så
började han vackla av och an och knäna veko sig
under honom. Långsamt och med oerhörd
ansträngning grep han om en spjäla i grinden med sin högra
hand, och lika långsamt sjönk han sedan ned som
om han ville sätta sig på marken — medan den
strejkande skaran som följt honom rusade
vidare.
Det var en strid utan pardon — ett blodbad.
Strejkbrytarna och deras beskyddare omringades,
men mot Saxons staket höllo de ryggen fri. De
kämpade ursinnigt som kringrända råttor, men de
förmådde icke hålla stånd mot ett hundratal
angripare. Batonger och hackor svängdes,
revolverskott knallade och gatstenar slungades med
förkrossande verkan på armslångt avstånd. Saxon såg
Frank Davis, en av Berts vänner och far till ett
några månader gammalt barn, trycka mynningen av
sin revolver mot magen på en scab och skjuta.
Det hördes förbannelser och vilda skrän, tjut av
förskräckelse och smärta. Mercedes hade rätt. De
där voro icke människor. De voro vilddjur som
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
