Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET.
Under denna period kunde Billy aldrig
övervinna den skakning han erfor vid sin hustrus åsyn.
Morgon efter morgon, och kväll efter kväll, när
han kom hem från sitt arbete, gick han in i
rummet där hon låg, och han kämpade en hård strid
med sig själv för att kunna dölja sina känslor och
låtsa sig vara glad och munter. Hon såg så liten
ut där hon låg, så liten och hopkrympt och trött,
och hennes litenhet gjorde att hon nästan såg ut
som ett barn. Då han satt bredvid henne, tog han,
ömt hennes bleknade hand i sin och strök hennes
spensliga, genomskinliga arm, undrande över dess
fina benbyggnad.
Till såväl Billys som Marys förvåning hade en
av hennes första frågor varit: »Blev lille Emil Olsen
räddad ?»
Och när hon så berättade hur han på egen hand
hade anfallit de tjugufyra stridande männen, lyste
Billys ansikte av belåtenhet.
»Den lille skälmen!» utbrast han. »Ett sådant
barn kan föräldrarna minsann vara stolta över.»
Han tystnade förläget, och hans tydliga ängslan
över att ha sårat Saxon rörde henne djupt. Hon
lade sin hand på hans.
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
