Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har blivit lam i bogarna. Och de ha naturligtvis
också gissat sig till att jag är den som har gjort
en hel hop av deras scabs odugliga till
tjänstgöring. Macklin har i åratal varit förman därborta
— ja, jag gick nog i knäbyxor när han redan
hade den platsen. Nu är han sjuk och förbi. De
måste ha någon i hans ställe. Och jag har ju
varit hos dem så länge. Till på köpet är jag just
rätta mannen att sköta det där. De ,veta att jag
förstår mig på hästar. Det är sannerligen det enda
jag duger till, utom att dröna.»
»Tänk på saken, Billy!» Saxon kunde knappt
få fram orden. »Hundra dollars i månaden —
hundra dollars i månaden!»
»Och lämna mina kamrater», sade han.
Det var ingen fråga han gjorde. Det var icke
heller något påstående. Det var vad helst Saxon
ville göra det till. De sågo på varandra. Hon
väntade att han skulle tala, men han fortfor endast
att se på henne. Det slog henne att hon nu stod
inför ett av de avgörande ögonblicken i sitt liv,
och hon ansträngde sig att m,öta det kallblodigt.
Billy gav henne icke den ringaste hjälp. Vad än
hans egen mening kunde vara, dolde han den under
en fullkomligt uttryckslös uppsyn. Hans ögon
förrådde ingenting. Han bara såg och väntade.
»Det — det kan du inte göra, Billy», sade hon
slutligen. »Du kan inte slänga dina kamrater.»
Han räckte henne hastigt handen, och hans
ansikte lyste plötsligt upp som en soluppgång.
»Ge mig ett handslag!» utbrast hän, och deras
händer möttes i en fast tryckning. »Du är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
