Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, troget stående vid hans sida, tog hon likväl
föga plats i hans tankar. Handlade han vänligt
mot henne, såg hon mycket väl att det endast
skedde mekaniskt, liksom hon märkte att hans
vänliga ord och smekningar endast voro en vana.
Värmen och ursprungligheten var borta. När han icke
hade druckit, hände det emellanåt att hon åter
såg glimtar av den forne Billy, men till och med
dessa glimtar blevo sällsynta. Han var tankspridd
och surmulen. De hårda tiderna och det bittra
trycket av den industriella konflikten höll honom i
spänning. Det märktes bäst då han sov. Han
plågades av förskräckliga drömmar, varunder han
mumlade och jämrade, knöt nävarna och skar
tänderna, spände sina muskler och förvred ansiktet
våldsamt medan hans strupe laborerade med hemska
svordomar, som trängde ofullgångna upp till hans
läppar. Och där Saxon låg vid hans sida, rädd
för denne inkräktare i hennes bädd som nu
föreföll henne så främmande, tänkte hon på vad Mary
hadc berättat för henne om Bert. Också han hade
svurit och knutit nävarna i drömmen — även under
natten utkämpande dagens strider.
En sak insåg Saxon emellertid klart. Det var
icke av egen drift som Billy hade blivit så obehagligt
förändrad. Funnes det ingen strejk, ingen kamp om
arbete, skulle han ännu vara den forne Billy som
hon hade hållit så kär. Det skräckinjagande som
slumrat inom honom skulle ännu ha legat i sömn.
Dåt var någonting som väckts till liv inom honom
— en reflex av yttre förhållanden — och detta
»något» var lika grymt, lika fult och illvilligt som
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
