- Project Runeberg -  Måndalen / Del 1 /
335

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fram och vänta på mig. ’Låt bli I’ säger Bill och
gjorde en rörelse för att vifta med handduken.
’Låt bli det där, du’, säger jag. ’Lägg ifrån dig
handduken Bill’. Men han höll i sig och ville att
jag skulle gå ur leken. Och nu hade Chicagokämpen
kommit över till mitt hörn och stod med händerna
hängande och såg på mig. Skiljedomaren stod där
också och glodde, och hela den nyfikna publiken
var så tyst, att man kunde ha hört en knappnål
falla. Och mitt huvud höll på att bli en smula
klarare, men inte mycket... ’Du kan inte segra’,
säger »Bill. ’Du ska’ få se’, säger jag. Och i
detsamma rusar jag helt oväntat över min
motståndare. Jag var så yr i skallen att jag inte kunde stå,
men gå kunde jag och på det sättet drev jag
Chicagokämpen rakt över estraden och bort Jill hans
hörn, och där halka’ han och föll och jag föll
ovanpå honom. Och nu blev publiken alldeles vild .. .
Var var jag nu?... Det går visst ännu rundt i min
hjärna, för det surrar i det som om den vore full
med bin.»

»Du hade fallit ovanpå den andre borta i hans
hörn», .upplyste Saxon.

»Ja visst! Och knappt va’ vi på fötter igen —
jag kunde fortfarande inte stå stadigt — förrän jag
körde honom tillbaka till mitt hörn och föll över
honom idär. Det var tur. Vi kom upp igen, och jag
skulle ha fallit om jag inte hade klängt mig fast vid
honom, så att han höll mig uppe. ’Nu har jag er
fast’, säger jag till honom, ’och nu tänker jag också
äta ,upp er.’ Jag hade honom visst inte fast, men
jag låtsade det för att vinna vad jag kunde, och det

335

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/1/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free