Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vem säger det?» utbrast Saxon med en ovilja
som hon dock skyndsamt bemästrade.
»å — det kan väl en blind läsa mellan raderna!
En logerare, en ung hustru utan någon aktning för
sig själv och med en yrkesboxare till man — vad
skulle de annars slåss för?»
»Jaså, det var ett äktenskapligt gräl — här också?»
sade Saxon småleende.
Sarah blev så stött, att hon för ögonblicket stod
fullkomligt svarslös.
»Och jag vill att du skall lära dig förstå en sak»,
fortfor Saxon, »och det är att en kvinna kan vara
stolt över att män slåss för hennes skull. Jag är
stolt över det. Hör du? Jag är stolt. Det vill jag
att du skall säga dem. Jag vill att du skall säga det
till alla dina grannar. Till varenda en. Jag är ingen
fågelskrämma. Männen tycka om mig. De slåss
föf min skull. De gå i fängelse för min skull. Vad
har en kvinna här i världen att göra, om inte att
laga så att männen tycka om henne? Gå nu,
Sarah — gå genast och berätta för varenda en vad
du nu har läst mellan raderna. Säg dem att Billy är
en galgfågel och att jag är en dålig kvinna som
alla män hysa begär efter. Skrik ut det på gatorna
— och lycka till god framgång! Men lämna nu
också mitt hus och sätt inte din fot inom min dörr
vidare. Du är en mycket för anständig kvinna att
kunna gå hit! Du kunde ju förlora ditt rykte —
ocih tänk på dina barn. Gå nu — gå!»
Sarah gick sin väg häpen och förfärad, och först
sedan hon var borta kastade Saxon sig på sängen
i konvulsivisk gråt. Förut hade hon endast blygts
Måndalen. I.
353
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
