Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET.
Hela natten låg Saxon där sömnlös och utan att
ta av sig kläderna, och då hon på morgonen steg
upp och tvättade och kammade sig, kände hon
en underlig stelhet i sina lemmar och ett hårdt tryck
omkring huvudet, som om det vore’ omgivet av ett
tungt järnband. Det föreföll henne också som’ om
en tyngd vilade över hennes hjässa. Det var början
till en sjukdom, fastän hon icke kände sig sjuk.
Allt vad hon visste var att hon kände sig
besynnerlig. Det var ingen feber. Och ingen frossa. Hennes
kroppsliga tillstånd var som det skulle vara, och när
hon funderade över det, antog hon att det där
besynnerliga berodde på nerverna — och enligt de
gängse idéerna inom hennes klass ansåg hon, att
nerver icke hade någonting med sjukdom att göra.
Hon hade en underlig känsla av att hon förlorat
sig själv, att hon var främmande för sitt eget väsen,
och att den värld vari hon rörde sig var oklar och
dimmig. Där fattades alla utpräglade former. Dess
vanliga livaktighet var borta. Hennes minne svek
henne emellanåt, och hon sysslade oupphörligt med
saker som ho:, aldrig tänkt sig. Så upptäckte hon
en gång till sinl förvåning att hon höll på att hänga
upp veckans tvätt på bakgården. Hoit, hade intet
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
