Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem», invände Saxon. »Och då kunde det ju aldrig
skada priset.»
Den gamla ryckte på axlarna.
»Jag vet inte. Dom brukar göra så där. Dopi gör
ett hugg i varenda melon, så att fattigt folk inte
ska kunna fiska upp dom. Och dom gör på samma
sätt med apelsiner och äpplen. Och tänk på dom
som fångar fiskl Dom har en trust. Och när dom
får in för mycket fisk så kastar trusten dom överbord
vid fiskvarvet, den ena båtlasten efter den andra
av den rara fisken. Och den rara fisken sjunker och
ä’ borta. Ingen kommer åt den. Och ändå ä ’den
död och duger bra att äta. Fisk ä’ mycket god
att äta.»
i
Och Saxon kunde omöjligt begripa en värld som
gjorde sådant — en värld, där somliga människor
hade så mycken föda att de kastade bort den och
betalade arbetslön åt folk som skulle fördärva den
innan den vräktes bort, medan det i samma värld
fanns så många som icke hade tillräckligt att äta,
och där småbarn dogo därför att mödrarnas mjölk
icke var nog närande, där unga män slogos och
dödade varandra i striden om arbetsförtjänst och gamla
män och kvinnor kommo på fattighuset därför att
det inte fanns föda åt dem i de små hybblen de
gräto över att lämna. Hon undrade om det var
på samma sätt i hela den övriga världen, och hon
kom ihåg vad Mercedes hade berättat för henne.
Ja, hela världen var på det sättet. Mercedes hade
ju sett tiotusen familjer svälta ihjäl i det avlägsna
Indien, medan — som hon själv hade sagt — de
juveler hon bar kunnat bevara dem alla vid liv.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
