Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, Herre Gud, Saxon — är det s å dåligt fört
dig?»
Saxon såg nyfiket på sin gamla vän med en
hastig blick, som upplyste henne om Marys tragedi.
Hon var magrare än förr, men hennes kinder Jiade
en högre färg — en färg som ingav Saxon vissa
tvivel. Och Marys klara ögon voro större och
vackrare — alldeles för stora, för feberaktigt
glänsande och för oroliga. Hon var väl klädd, alldeles för
väl klädd och led tydligen av stark nervositet. Hon
vände oupphörligt på huvudet och stirrade
förväntansfullt inåt mörkret bakom henne.
»Ack, Herre Gud!» flämtade Saxon. »Och du,
som ...» Hon slöt hastigt sina läppar och började
sedan på nytt: »Kom med mig hem!»
»Om du skäms för att bli sedd tillsammans pied
mig, så...» utbrast Mary med sin gamla vanliga
häftighet. .
»Nej, nej», sade Saxon. »Det är för drivveden och
musslorna. Jag vill inte att grannarna ska’ veta det.
Kom med!»
»Det kan jag inte, Saxon. Jag skulle gärna vilja
göra det, men jag kan inte. Jag ska’ fara med nästa
tåg till Frisco. Jag har gått här och väntat, och
jag knackade en gång på din bakdörr. Men hela
huset var tyst och mörkt. Billy sitter inne än, eller
hur?»
»Jo — men han kommer ut i morgon.»
»Jag har läst tom det i tidningarna», fortfor Mary
hastigt i det hon »såg sig tillbaka. »Jag var i
Stockton när det hände.» Hon vände sig med nästan,
vild uppsyn till Saxon. »Du kan väl ändå inte klandra
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
