Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag inte kan smälta längre. Jag skulle dö om jag
måste fortfara med det.»
»Nå, vad är det då?» frågade han, efter en for-,
skan de tystnad.
»Det är någonting som rör dig», sade hon.
»Säg ut!» .
»Du vet inte vad du nu inlåter dig på», varnade
hon. »Det vore kanske bättré att du drog dig
tillbaka innan det blir för sent.»
Han skakade på huvudet.
»Det du inte kan smälta det ska’ du inte heller
smälta. Sjung ut nu!»
»För det första inga flera våldsdåd mot
strejk-brytare!» började hon.
Han öppnade munnen för att tala, men hejdade
sin ofrivilliga protest.
»Och för det andra inte mera Oakland.»
»Det där sista begriper jag inte.»
»Inte mera Oakland. Jag kan inte längre leva i
Oakland. Jag skulle dö om jag tvingades att stanna
här. Det gäller att bryta upp och ge sig härifrån.»
Han smälte den nya tanken en smula långsamt.
»Vart?» frågade hart slutligen.
»Vart som helst. Rök en cigarett och tänk på
saken.»
Han skakade på huvudet och betraktade henne
med forskande ögon.
»Det är verkligen din mening?» frågade han
slutligen.
»Det är det. Jag är lika angelägen att få slänga
Oakland som du nyss var att bli av med
biffsteken, kaffet och smöret.»
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
