Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av trötthet, och du behöver hålla din hjärna lugn
och släppa alla tankar.»
Han slöt hörsamt sina ögonlock. Hon smög sin
ena svala hand under hans nacke och lät den ligga
där.
»Det där känns godt», mumlade han. »Du är så
sval och skön, Saxon. Din hand och hela du. Att
vara hos dig är som att komma ut i den friska
aftonsvalkan se’n man dansat i ett överhettat rum.»
Efter en lång stunds tystnad började han
småskratta.
»Vad är det?» frågade hon.
»Å, det är ingenting. Jag tänkte bara — tänkte
på de där gyckarna som fördärvade mig — jag
som har klått upp flera scabs än jag kan minnas.»
Följande morgon vaknade Billy fullkomligt klar
i huvudet. Saxon hörde ute i köket hur han
mödosamt gnolade på en högst besynnerlig melodi.
»Jag har kommit ihåg en sång, som du nog
aldrig har hört», berättade han för henne när hon
kom in med en kopp kaffe till honom. »Men jag
kommer bara ihåg refrängen. Det är en gammal
man som talar till en ung, som vill gifta sig med
hans dotter. Mamie, som Billy Murphy brukade
sällskapa med innan han gifte sig sjöng den där visan.
Den är rätt bedrövlig och Mamie grät nästan alltid
när hon sjöng den. Så här låter refrängen — kom
ihåg, att det är en gammal man som talar.»
Och med mycken högtidlighet och skärande falskt
sjöng Billy:
”Ja, bli nu för min dotter
ett godt och säkert stöd,
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
