Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hon sett deltaga i det stora militärtåget på
dekorationsdagen.
»Ge mig lyktan!» röt han.
Billy vägrade hånfullt.
»Då skjuter jag er för er uppstudsighet!»
Han riktade revolvern mot Billy, som fortfarande
höll tummen mot strömkastaren, och de sågo
patronerna glimma inne i cylindern.
»Å, ni skäggige gamle krake — ni skulle nog inte
ens ha mod att skjuta på ett surt äpple», svarade
Billy. »Jag känner till edra gelikar — modiga som
lejon, när det är fråga om att anhålla stackars
nedbrutna uslingar, men fega som hundar så snart ni
råka på en man. Nå, varför skjuter ni inte? Ni
fega kräk — ni skulle sloka iväg med svansen
mellan benen om jag bara sa’ så mycket som buh!»
Och Billy omsatte genast sina ord i handling och
lät plötsligt höra ett ljudligt och långdraget
»Bu-u-uh!» Saxon kunde ej låta bli att skratta då
konstapeln ryckte till av förskräckelse.
»Jag ska ge er en sista chance», mumlade han
barskt. »Ge hit lyktan och följ med godvilligt —
annars skjuter jag.»
Saxon var uppskrämd för Billys skull, men icke så
mycket. Hon trodde icke att konstapeln skulle våga
skjuta, och hon kände samma beundran som förr
över Billys mod. Hon kunde icke se hans ansikte,
men hon visste alldeles säkert att det hade samma
stela och skräckinjagande lugn som när han slogs
med de tre irländarna.
»Ni är inte den första jag har dödat», sade kon-
81
Måndalen. II.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
