Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att du är en duktig karl. Det se de, förstås, genast.
Tänk på alla vandrande arbetare, som vi hittills
ha mött på vägen. Ingen enda av dem kan jämföras
med dig. Jag gav noga akt på dem. Det var klena
stackare allesammans — klena till kroppen och
klena till sina förståndsgåvor.»
»Ja, det var ett ynkligt följe», medgav Billy
anspråkslöst.
»Det är inte precis den rätta tiden på året att
skärskåda Pajaro Valley nu», sade Benson, då han
hade återtagit sin plats bredvid Saxon och de hade
Sargents bakom sig. »Men det gör detsamma, det
är alltid värdt att se. Besinna bara — tolvtusen
acres med bara äpplen! Vet ni vad Pajaro Valley
kallas numera? Nya Dalmatien. Vi ä’ totalt
utträngda där. Vi yankees tyckte oss vara slipade.
Men dalmatierna ha visat att de ä’ det i ännu högre
grad. Det var en hop utfattiga immigranter —
fattiga som kyrkråttor. Först åtogo de sig arbete
för dagspenning under fruktskörden. Sedan
började de så småningom köpa äpplena på träden. Ju
mera pengar de förtjänade, ju mera köpte de. Snart
började de arrendera fruktträdgårdar på lång tid.
Och nu ha de börjat köpa dem. Det dröjer inte
länge innan de bli ägare till hela dalen och den
sista amerikanaren är borta därifrån. Å — våra
slipade yankees! När de första trasiga slaverna
gjorde sina små affärer med oss, förtjänade de
ungefär två å tre tusen procent. Och nu nöja de sig
med hundra. Det anses för ett riktigt elände om
deras förtjänst går ned till tjugufem eller femtio
procent.»
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
