Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Mexiko — de byggde missionshus och omvände
indianer...»
»Tills vi körde bort både spanjorer och indianer
— hela surven», förklarade Billy med lugn
tillfredsställelse.
»Byggnaden är i alla fall underbart tilltalande»,
sade Saxon tankfullt, medan hon betraktade det stora
förfallna byggnadsverket av soltorkat tegel. »Jag
har ju sett Mission Dolores i San Francisco, men
den är mindre än denna och icke så gammal.»
Undangömd av låga kullar, övergiven av
människor, tyst och öde låg den av soltorkad lera, halm
och kalksten uppförda missionskyrkan, omgiven av
ruiner efter bostäder av soltorkat tegel, som en
gång hade hyst tusentals ivriga bekämpare. Den
högtidliga tystnaden inverkade ovillkorligt på Saxon
och Billy — de gingo sakta, talade viskande och
tvekade nästan att gå in genom den öppna portalen.
Där fanns varken präst eller åhörare nu, men de funno
tydliga tecken till att kyrkan besöktes av en
församling, som Billy antog måste vara ganska fåtalig,
att döma efter bänkarnas antal. Efter en stund
klättrade de upp i det vid jordbävningen skadade
klocktornet, där de lade märke till de väldiga
bjälkarna, och när de på läktaren upptäckte hur rent
deras röster ljödo i det stora rummet, stämde Saxon
darrande över sin egen djärvhet sakta upp de första
tonerna till »Jesus, som mig älskar så.» Hänförd av
det vackra genljudet lutade hon sig över
balustraden och lät rösten småningom svälla ut till sin fulla
styrka, medan hon sjöng sången till slut.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
