Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
De lämnade Carmelfloden och Carmeldalen
bakom sig, och i det klaraste solsken vandrade de
söderut över kullarna mellan bergen och havet.
Vägen var gropig och dålig och tycktes vara föga
trafikerad.
»Den ska vara alldeles ofarbar längre ner», sade
Billy. »Duger bara till ridväg. Men här syns inte
till mycket timmerskog, och jorden tycks inte heller
vara så bra. Den användes bara som betesmarker
— inget jordbruk att tala om.»
Höjderna voro kala och gräsbeväxta. Endast vid
passen fanns det skog, men de högre och mera
avlägsna höjderna voro klädda med snår av
törnbuskar och låga ekar. En gång sågo de en
prärie-varg smyga bland buskarna, och en annan gång
önskade Billy att han haft en bössa, ty en vildkatt
stirrade illvilligt på dem och ville icke springa sin
väg förrän han träffades av en jordklump, som
brast sönder och yrde kring öronen på honom som
en granatkartesch.
Under flera mils vandring hade Saxon klagat över
törst. På en plats där vägen gick nästan i
jämnhöjd med havsytan och tvärs över en uttorkad
älvfåra såg Billy sig om efter vatten. Flodbädden
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
