- Project Runeberg -  Måndalen / Del 2 /
131

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en dröm. Det var som en fesaga eller ett äventyr
som hon läst i en bok. I andra ögonblick föreföll
det henne som ett teaterupptåg, och som om hon
och Billy hade på något obegripligt sätt förvillat sig
in bland de uppträdande. Mycket av de kvickheter
som slungades av och an omkring henne förstod hon
icke. Men mycket uppfattade hon. Och hon förstod,
att här försiggick en lek med ord och tankar, som
hon aldrig förr hade bevittnat. Den puritanism som
bibringats henne genom uppfostran kände sig både
förvånad och stött av åtskilligt. Men hon ville icke
sätta sig till doms. De tycktes vara goda, dessa
unga människor med sina lätta hjärtan — och
alldeles säkert voro de icke grova och råa som många
av de kotterier varit, med vilka hon hade
sammanträffat på sina söndagsutflykter. Ingen av dem
överlastade sig, ehuru där fanns cocktails på buteljer och
rödt vin i ett väldigt krus.

Vad som gjorde mesta intrycket på Saxon var
deras stora munterhet, deras barnsliga glädje och
de barnsliga saker de företogo sig. Och ändå voro de
ju alla faktiskt författare och målare, poeter och
kritiker, skulptörer och musiker. En av männen —
han hade ett fint och vackert ansikte och var
teaterkritiker vid en stor daglig tidning i San Francisco —
satte i gång ett upptåg, som alla de övriga männen
försökte sig på, fastän de misslyckades på det mest
löjliga sätt. Med regelbundna mellanrum placerades
en del plankor på strandbrädden för att tjänstgöra
som hinder. Därefter galopperade teaterkritikern
framåt på sanden på alla fyra, alldeles som en häst,
och alldeles som en häst tog han också sats och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free