Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade sagt det till min mor, och hon har talat om det
för mig.»
Litet längre fram på kvällen, under vilkens lopp
frågan om Billys och Saxons farm hade utgjort
det förnämsta samtalsämnet, for Hall ut i en häftig
kritik över »spelarnas paradis», så som han
benämnde Förenta staterna.
»Tänk er bara vilka härliga chancer!» sade han.
»Ett nytt land begränsat av världshav, beläget
precis på den rätta latituden, med den fruktbaraste
jord och de rikaste naturliga resurser som något
land i världen kunde äga, bebygt av emigranter
som hade kastat av sig alla Gamla världens
ledband och voro böjda för demokrati. Det var blott
en enda sak som hindrade dem från att fullända
den demokrati de startat — och det var
snikenheten. De började hugga för sig allt vad de sågo,
precis som en hop svin, och medan de slukade, gick
demokratin i spillror. Girigheten framkallade
spelraseriet. Det grep omkring sig mer och mer. Om
en man förlorade sin jordlott, hade han bara att
flytta sin gränsskillnad några mil längre västerut
och ta en ny. De foro fram över landets yta som en
här av gräshoppor. Allt förstörde de — indianer,
jord, skogar, bufflar och duvor. Deras moral i fråga
om affärer och politik var hasardspelaremoral. Deras
lagar voro spelarelagar — hur spelet skulle skötas.
Alla människor spelade. Därför — leve
hasardspelet! Ingen opponerade sig, därför att ingen var
ur stånd att vara med. Och som jag nyss sade —
de förlorande behövde bara dra sig mera åt väster för
att få nya värden till nya insatser. Den som var
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
