Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också att detta aldrig skulle bli annorlunda. Och
likväl skulle hon icke ha velat byta bort honom mot
någon av de andra — icke ens mot Mark Hall med
hans furstliga frikostighet, fastän hon höll av Hall
ungefär på samma sätt som hon höll av hans hustru.
Och för övrigt fann hon hos Billy en viss sundhet
och rättrådighet, en viss genomgående redbarhet,
som hon skattade högre än all boklig lärdom och
alla bankpapper. Det var på grund av denna
sundhet och rättrådighet och redbarhet som han hade
besegrat Hall den där kvällen då poeten gav utbrott
åt sin pessimistiska åskådning. Ja, Billy hade
övervunnit honom — icke med lärdomens vapen, utan
helt enkelt genom att vara sig själv och uttala den
sanning som fanns inom honom. Det bästa av allt
var att han icke ens visste att han hade slagit sin
motståndare, utan hade tagit de andras applåder
som ett godmodigt skämt. Men Saxon visste det,
fastän hon knappast kunde säga varför — och hon
skulle aldrig kunna glömma hur ’Shelleys’ hustru
efteråt hade viskat till henne med glänsande ögon:
»Å, Saxon — vad ni måste vara lycklig!»
Om Saxon hade tvingats att försöka uttrycka vad
Billy var i hennes ögon, skulle hon ha gjort det
med det enkla ordet: en man. Det var han alltid
för henne. Ständigt i den brusande kraft som hörde
honom till — EN MAN. Ibland skulle hon i all
tysthet velat gråta av glädje vid minnet av hans
sätt att underrätta någon råbarkad sälle att han
»stod på sin fot». »Lyft på er fot — ni står ju på
den!» Detta var Billy! Den härlige, präktige Billy!
Och det var denne Billy som älskade henne. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
