Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det kan jag!» Och han tillade: »Men bruka
jord det kan de alltid.»
Och när Saxon betraktade hans dystra ansikte
kom hon plötsligt ihåg en litografi, som hon hade
sett i sin barndom. Den föreställde en
prärie-in-dian, tatuerad och befjädrad, sittande på sin häst och
förvånad betraktande ett järnvägståg, som rusade
förbi på ett nyanlagt spår. Hon kom ihåg att
indianen hade gått ur tiden innan det brusande nya
livets ström hade kommit så långt att den bragt oss
järnvägarna. Var nu kanske också Billy och hans
generation dömd att gå bort innan denna nya
brusande livsflod med dess häpnadsväckande
industriella utveckling strömmade in från Asien och Europa?
I Sacramento stannade de två veckor, och där
körde Billy spann och förtjänade pengar till deras
resor. Att de levat i Oakland och Carmel — så
nära kusten — hade skämt bort dem, så att de hade
svårt att trivas inåt landet. »Alldeles för varmt»,
förklarade de om Sacramento, och så följde de
järnvägen västerut genom en region av kärrtrakter
till Davisville. Där lockades de åt sidan och mot
norr till det täcka Woodland, där Billy körde
spänn-hästar vid en farm som odlade frukt, och Saxon
avlockade honom ett motvilligt löfte att hon skulle
få arbeta några dagar vid fruktskörden. Hur hon
skulle använda sin arbetsförtjänst gjorde hon till
en viktig och outrannsaklig hemlighet, och Billy
retades med henne därom tills hela saken föll ur
hans minne. Hon sade icke heller någonting till
honom om en anvisning och en viss blå pappersremsa,
som hon lade in i ett brev till Bud Strothers.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
