Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville sälja den. Hade önskat att få sälja den under
alla de senaste fem åren, ända sedan han gick in
i företaget att buteljera mineralvatten från källorna
längre ner i dalen. Det var tur att han var
ranchens ägare, ty nästan all den övriga jorden i
närheten. ägdes av en fransman — en av de tidigare
kolonisterna. Och han ville inte godvilligt skiljas
från en enda kvadratfot av sin mark. Han var född
landtman och hade landtmannens hela kärlek till
den egna torvan — en kärlek som hos honom hade
gått till sjuklig överdrift. Han var en riktig
girig-buk i fråga om sin jord. Utan någon
affärsduglighet, gammal och halsstarrig, hade han
emellertid blivit utarmad, och det var en öppen fråga
vilket-dera som skulle inträffa först — hans frånfälle eller
hans bankrutt.
Men Madronoranchon ägdes av Naismith, och han
hade satt priset på den till femtio dollars per acre.
Detta skulle göra tusen dollars, emedan där fanns
tjugu acres jord. Från jordbrukssynpunkt taget och
med. bibehållande av gamla metoder vore ranchon
icke värd denna summa. Men från affärssynpunkt
var den det. Sonomadalens företräden höllo just
på att bli upptäckta av den yttre världen, och man
kunde aldrig tänka sig ett bättre läge för ett
sommarhem. Och med hänsyn till att man skulle ha
lyckan att få glädja sig åt naturskönhet och ett
härligt klimat var ranchon värd tusen gånger det
nämnda priset. Han visste att Naismith skulle ge
köparen tid på sig att betala det mesta av beloppet.
Edmund föreslog, att de skulle arrendera stället på
två år, med frihet att få köpa det om de ville, och
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
