Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon snuddade knappast vid hans medvetande.
Han såg på henne, som om han hade hört, men i
nästa ögonblick var hon glömd.
»Bruka sin hjärna», mumlade han. »Bruka sin
hjärna. Om jag bara inte ...»
Han vände sig om för att skynda samma väg
tillbaka. Så kom han ihåg Saxon och ropade över
axeln till henne:
»Kom med! Låt oss skynda på! Jag vill rida
dit över och se på det där.»
Han gick så hastigt utför stigen och över fältet,
att Saxon ej hann göra några frågor. Hon blev
nästan andlös av ansträngningen att försöka följa
med honom.
»Vad är det?» sade hon i bedjande ton, då han
lyfte henne i sadeln.
»Kanske ingenting alls — jag ska säga dig det
efteråt», sade han kort.
De redo i galopp där marken var jämn, och i
trav där mindre sluttningar förekommo — icke förr
än de kommo ner till branten som ledde till Wild
Water Canyon drogo de åt sig tyglarna, så att
hästarna fingo gå i skridt. Billys tankspriddhet var
försvunnen, och nu begagnade Saxon tillfället att
tala om någonting som hon haft på sinnet en tid.
»Clara Hastings talade om för mig häromdagen,
att de vänta gäster. Hazarås ska komma dit och
Halls och Roy Blanchard ...»
Hon såg oroligt på Billy. Då hon nämnde
Blan-chards namn, hade han kastat upp huvudet som
vid ljudet av ett jägarhorn. Helt långsamt började
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
