Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Egande Rätt.
12. Det mått som Naturen
menniskan wid des Egande Rätt wiseligen
föreskref, war inrättadt alt efter som
hennes arbete samt lefwernes
beqwämlighet kunde sig sträcka. Ingens
arbete förmåtte honom alt underlägga,
eller honom tilägna; ej heller uptog
det som till hans nödtorft kräfdes,
mer än en mycket liten del. Så at
det sålunda war omöjeligit för någon
at giöra inträng uppå en annans rätt,
eller tilwälla sig någon egendom sin
granne till förfång; emädan denne,
sedan den förre sin del uttagit, ännu
hade rymd nog öfwer till en äfwen så
god och widlöfftig egendoms
förskaffande, som den någonsin kunnat
blifwa, i fall den andre sig ingen ting
bemäktigadt. Detta måttet
inskränkte derföre hwars och ens egendom till en
skälig andel, och sådan som en kunde
blifwa mästare utaf, utan at giöra
någon annan för när; hwilket äfwen
särdeles skedde uti förste werldenes
tider, då menniskorna snarare stodo i
fara at förkomma, igenom det at de
förläto sina sälskapp, och wandrade
omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
