Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rätt till alt det, hwaruppå han wille
det anwända, utaf de ting som
woro gemensamma, hwilka ock en rund
tid till större delen sådana förblefwo, och
än i dag finnas till ansenligare
myckenhet, än det menniskeliga släktet hinner
at nytja. Menniskorna läto sig i
förstone mästedels åtnöja med det, som
naturen sielfkrafd och utan någons tilhiälp
framskaffade, samt hwarmed hon
deras nödtorft så till säjandes tilhanda
gick. Men sedermera, när uti
somlige werldenes delar egendomarne ökades
tillika med folket, och igenom myntets
bruk landet blef alt mer och mer
intagit, samt i följe derutaf undfick något
wärde: Då företogo sig de åtskilliga
der befinteliga sälskappen, at sätta om
deras egor wissa gräntsor, och medelst
dem emellan stiftade förordningar
stadga om hwars och ens dertill hörande
ledamots enskylte Egande Rätt;
begynnandes sålunda igenom samtycke och
uprättad förening den uppå arbete och
idkesamhet grundade Egande Rätten at
blifwa stadfäst. De förbund dessutan
och fredsfördrag, som åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
