Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Faderlig Makt.
89
sin egen wilja, grundar sig uppå des
förstånd, hwilket är det som kan
underwisa henne om den lagen, hwarefter
hon bör rätta sig, samt giöra henne
kunnig, huru wida henne är tillåtit at
följa sin egen wilja. At släppa henne
aldeles lös, och lemna henne en
oinskränkt frihet, förr än hon hafwer
förstånd nog at styra sig stelf, det är intet
tillägga henne den förmån, som
Naturen henne förlänt at wara fri, utan at
störta henne ibland de oskäliga
Creaturen, samt sätta henne uti ett så
eländigt, och en menniska så oanständigt
tilstånd, som deras är. Detta är
ordsaken till den myndighet föräldrar ega
öfwer sina barn under deras
omyndighets åhr. Gud hafwer an förtrodt dem
såsom en angelägen sysla at sörja för
sina foster, säsom ock planteradt uti dem
behöriga böjelser af ömhet och trogen
omsorg för det som hörer dem till,
deras makt dermed at lindra, på det de i
följe af Hans Alwisa förordning måtte
anwända densamma till barnens bästa,
så länge de behöfwa at stå derunder.
13. Men på hwad sätt en sådan
om-F-
sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
