Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
164
Om Borgerliga
menniskorna ingen frestelse at föröka
sin jordegendom, eller at strida med
hwarannan om densammas gräntsor
och utwidgande. Bemälte Indianers
Konungar hafwa ganska litet mera at
säga, än Änförare uti krig. Och
ehuruwäl, så länge feigden påstär, deras
befalningar äro högstgällande: Icke dess
mindre öfwa de hemma uti fridstider
ett måkta ringa wälde, och måste då se
sin makt märkeligen inskränkt; ty så
ofta det skal skridas till krig eller ftid,
warder sådant af folket, eller af ett utaf
det samma bestäldt Råd beslutit. Hwad
krigsbefälet angår, såsom det är
naturligit at intet månge hafwa del
derutinnan, så faller det ock altid Konungen
ällena till.
15. Ja, hos Israels Barn sielfwa,
synes Domarnas och de förste
Konungarnas förnämsta sysla hafwa deruti
bestådt, at de woro deras Höfwitsmän
och Anförare i fält. Sådant slute wi
med skäl utaf det, som så ofta om dem
säges, at de gingo ut och in för
folket, hwilket intet annat betydde, än at
de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
