Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Åröfring.
289
ej en gång räknas emot ett lands
ewärdeliga besitning, derest ingen ödemark
finnes, hwilken kunde uptagas utaf den
som blifwit sitt förlustig. Härom skall
men lätteligen warda öfwertygad, der
man allenast tager ifrån myntet des
inbillada wärde, warandes skilnaden
större än emellan fem och
femhundrade: Fast än man tillika säga kan, at
ett halft åhrs wärt, bör skattas
högre än ewärdelig besitning, derest
större förråd är på land, än innebyggarne
ega och nytja, och sålunda hwar och en
hafwer frihet at häfda det ödeliggande;
men uppå sådane orter äro Äröfrare
föga omtänkte at tilägna sig de
öfwerwundnas länder. Det är altså klart,
at ehwad skada det wara må, som den
ena menniskan tilfogar den andra uti
Tilståndet efter Naturen (hwarutinnan
alle Konungar och Regementen befinna
sig i anseende till hwarannan) så kan
den aldrig gifwa en Åröfrare rätt, at
drifwa den underkufwades
efterkommande utur deras lageliga besitning,
samt förmena dem arfsrätt till det, som
derar, 7 mmindte an deras bar– d
T
barnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
