Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Äröfring.
291
12. Det är sant, at Äröfraren
gemenligen medelst den makt han hafwer
öfwer dem, nödgar dem med wärjan
uppå bröstet, at antaga de dem
föreskrefna wilkor, samt at underkasta sig en
sådan Regering, som honom lyster at
förordna: Men frägan är, hwad rätt
han eger dertill? Om deruppå swaras,
at deras eget samtycke giör dem till
underdånige: Så medgifwer man, at
deras samtycke är nödigt, så framt en
Äröfrare skall wara berättigad at
regera öfwer dem. Det återstår derföre
intet annat, än allenast at efterse, om
den lofwen, som någon med wåld
aftwingas, bör hållas för hans samtycke,
och huru wida densamma honom
binder. Min mening är, at den binder
honom aldeles intet; ty ehwad som
hälst en annan afhänder mig med wåld,
dertill behåller jag ständigt min rätt,
och är han stundeligen förpliktad mig
det at återställa. Den som med wåld
beröfwar mig min häst, är samma
ögnableck skyldig at gifwa mig den igen,
och jag hafwer altid rätt at taga
honom tilbaka. På lika sått är den,
som-T 2
aftwin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
