Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Åröfring.
298
de tunneland, och then andra likaledes
till sina, så länge hans lifstid warar,
om han betalar bemälte arende? Och
hafwer intet arendatoren egande rätt till
alt det, han igenom sin flit och
idkesamhet förwärfwar sig öfwer och utom
arendet, om det skulle stiga till dubbelt så
mycket? Kan någon säga, at
Konungen eller Äröfraren förmår, sedan
förläningen är skedd, taga ifrån den enes
arfwingar, antingen alt eller en del
utaf ett dylikt land, eller giöra
detsamma med den andre under hans lifstid,
om han arendet riktigt utgifwer? Är
ock Äröfraren berättigad, at efter eget
behag afhända dem alle bägge, deras
uppå berörde land wundna penningar
och egodelar? Om han det är, så
uphöra och förswinna alla stelfwilliga
föreningar uti werlden, och behöfwes till
deras uphäfwande allenast tilräckelig
makt; warandes de mäktigas
förläningar och lofwen intet annat än spe och
bedrägeri. Förty, huru kan någon ting
wara fåfängare än at säga, jag gifwer
eder och edre efterkommande detta
ewär-Tklden, och det med den sattalie e2 at@;-
trncke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
