- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
10

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

driften måste vara konkret. Jag vill hellre segra i en
simtävling eller bemästra en durkande häst, än jag
vill tävla som romanskrivare. Var och en har sin
smak. Andra föredraga en sådan tävlan framför att
segra i en simtävling eller att tämja en häst.

Den stoltaste bedrift jag har utfört i mitt liv utförde
jag då jag var sjutton år — i det ögonblicket kände
jag helt och fullt att jag levde. Jag var ombord på
en tremastad skonare utanför Japans kust. Vi hade
råkat in i en tyfon. Hela besättningen hade varit på
däck största delen av natten. Jag kom på däck kl.
7 på morgonen och beordrades till rors. Inte en enda
segelklut var satt. Vi länsade undan för bara riggen,
och det gick med rasande fart. Vågorna kommo med
ett mellanrum av en åttondels mil, och stormen slet
bort de vita topparna från deras kammar, så att
luften var fylld med tätt yrande skum. Det var omöjligt
att urskilja mer än två vågor på en gång. Fartyget
var nästan ohanterligt, det slingrade än styrbords, än
babords reling under vatten och girade oupphörligt
fram och tillbaka mellan sydost och sydväst samt
hotade att kasta sig tvärs varje gång det lyftes av en
väldig sjö. Hade det gjort det, så skulle världen
sedermera ha fått veta, att fartyget slutligen hade gått
förlorat med hela sin besättning, men närmare
underrättelser saknades.

Jag tog plats vid ratten. Flaggskepparen stod kvar
en stund och såg på hur jag skötte den. Han var
orolig därför att jag var så ung; han fruktade, att
jag ej skulle ha tillräcklig kraft och beslutsamhet.
Men sedan han hade sett mig lyckligt klara styrningen
i flera kinkiga situationer, gick han ned för att äta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free