- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
83

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen var försvunnen. Med ett rasslande ljud drog
Snarks ankare ut kättingen genom klyset, och låg
orörligt på den jämna, lugna ytan. Alltsammans var så
vackert och så underligt, att vi inte kunde ta det för
verklighet. På sjökortet stod denna hamn benämnd
Pearl Harbour, men vi kallade den Drömhamnen.

Så lade en båt till hos oss. Ombord på den voro
en del medlemmar av Hawaiis yachtklubb, som kommo
för att hälsa oss välkomna, och med äkta hawaiisk
gästfrihet inbjödo de oss att njuta av allt vad de hade.
De voro vanliga människor — kött och blod och allt
övrigt — men deras uppträdande störde likväl icke vår
uppfattning, att vi levde i en dröm. Vår senaste
erfarenhet i fråga om människor var minnet av Förenta
staternas sheriffer och av vettskrämda små köpmän
med rostiga slantar i stället för själar, vilka i en
atmosfär full av sot och koldamm lade sina smutsiga händer
på Sncirk och ville hålla fartyghet tillbaka från dess
stora äventyrsfärd. Men de män, som nu kommo för att
möta oss, voro rena. Deras kinder hade hälsans bruna
färg, och deras ögon voro icke bländade och försedda
med glasögon efter att ha stirrat för mycket på
glimmande mynthögar. Nej, de voro endast en bekräftelse
på att vi drömde. Deras uppträdande styrkte oss i
denna föreställning.

Och så följde vi dem i deras båt över det lugna
glimmande vattnet till det underbara gröna landet. Vi
landade vid en liten lastbrygga, och nu blev det
tydligare än någonsin för oss att vi drömde. Kom ihåg, att
vi under tjugusju dygn hade oavbrutet gungat på
oceanen i ett så oansenligt fartyg som Sncirk. Icke för ett
enda ögonblick under alla dessa tjugusju dygn hade vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free