- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
88

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men just då jag fixerade dem, stannade de, och
drömmen blev lugn och stilla.

Därnäst kommo vi till ett svalt hus med rymlig
långsträckt veranda, där lotusätare skulle kunna ha sin
boning. Fönster och dörrar stodo vidöppna för
vinden; fågelsång och blomsterdoft strömmade sakta in
och ut. Väggarna voro behängda med vävnader.
Vilobäddar med täcken av gräsvävnad stodo inbjudande i
alla vrår, och där fanns ett stort piano, på vilket jag var
säker att det aldrig spelades någonting högljuddare än
vaggsånger. Tjänsteandar — japanska flickor i
natio-nalkostym — svävade av och an lika ljudlöst som
fjärilar. Allting var övernaturligt svalt. Här fanns
minsann icke brännande solsken över ett oändligt hav.
Det var för gott att vara sant. Men det var ju icke
heller verklighet. Det var en drömboning. Jag visste
det, ty jag vände mig om helt plötsligt och såg då det
stora pianot hovera sig på sin rymliga plats i ett av
rummets hörn. Men jag sade ingenting, ty i detsamma
hälsades vi av en behagfull kvinna, en vacker madonna,
klädd i höljande vitt och med sandaler på fotterna.
Hon tog emot oss som om vi hade känt varandra i alla
tider.

Vi sutto till bords på den svala verandan,
upppassades av de fjärilliknande flickorna, åto
besynnerliga rätter och drucko ett slags nektar, som kallades
poi. Men drömmen började hota med att gå i sär.
Allting glittrade och dansade likt en
regnbågsskim-rande bubbla, som står i begrepp att brista. Jag satt
just och kastade en blick ut på det gröna gräset, de
ståtliga träden och hibiscusblommorna, då jag plötsligt
kände att bordet rörde sig. Bordet, madonnan mitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free