- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
101

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom luften som ett spån och begravdes nesligt under
den nedstörtande vågkammen. Och jag insåg mycket
väl, att om icke Ford hade varit, så skulle jag ha
fått magen ömkligen uppristad. Denna särskilda risk
är just en del av sporten, säger Ford. Kanske att
det kommer att hända honom, innan han lämnar
Wai-kiki. I så fall är jag övertygad om, alt hans längtan
efter det sensationella blir stillad för en tid.

När allt kommer omkring är det min fasta tro, att
mord är värre än självmord, i synnerhet om del
förstnämnda begås mot en kvinna. Och Ford räddade mig
från att begå ett mord. »Tänk dig, att dina bén ska’
tjänstgöra som roder», hade han sagt till mig. »Håll
dem tätt tillsammans och styr med dem.» Några
minuter senare kom jag rusande in mot stranden på en
brottsjö. Och då jag nalkades land, såg jag där rakt
framför mig en kvinna stå i vattnet, som räckte henne
upp till midjan. Hur skulle jag kunna hejda vågen,
som jag red? Det såg ut som om kvinnans sista stund
vore kommen. Brädet vägde ju sjuttiofem skålpund,
jag vägde etthundrasextiofem. Och denna
sammanräknade tyngd hade en fart av femton mil i timmen.
Brädet och jag utgjorde en projektil. Jag lämnar åt
herrar fysiker att räkna ut styrkan av den stöt, som
skulle drabba den stackars bräckliga kvinnan. Men så
kom jag ihåg min sk}Mdsängel Fords ord. »Styr med
dina ben!» flög genom min hjärna. Och jag stjurle med
mina ben, jag styrde häftigt och kraftigt, av all min
förmåga, av hela min makt. Och brädet vände sig
bredsides på vågen. Nu hände mycket på en gång. Vågen
gav mig en lätt knuff, bara helt liten och lätt, men
tillräcklig för att skuffa mig från brädet och pressa mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free