- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
152

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

två barn — och så gick han över spången till fots och
ledde hästen efter sig.

Den enda lättnaden från rännorna var bråddjupen,
och den enda lättnaden från bråddjupen var rännorna,
utom då »diket» gick långt under marken, i vilket fall
vi färdades över en om sänder på primitiva
stock-bryggor, som sviktade och grinade illa och hotade att
lämna sin plats. Jag tillstår, att när jag först red över
en sådan brygga, hade jag fotterna mycket löst
instuckna i stigbyglarna, och på vägen utmed bergväggen såg
jag att foten i den yttre stigbygeln, som hängde ut över
ett bråddjup på tusen fot, genom en bestämd och
medveten viljeakt hade nästan alldeles lösgjort sig ur
densamma. Jag säger, att jag gjorde så »först» — ty
alldeles som vi i själva kratern helt hastigt förlorade
vår uppfattning av storlek, lika hastigt förlorade vi vid
Nahiku Ditch begreppet om djup. Den ständiga
växlingen mellan höjd och djup framkallade ett tillstånd i
vår uppfattning, varunder vi antogo växlande höjd och
cljup som helt vanliga existensförhållanden, och att
från hästryggen blicka rakt ned i ett djup på fyra eller
femhundra fot blev någonting högst alldagligt och
framkallade icke ens skymten av en rysning. Lika
obesvärat som stigen och hästarna svängde vi omkring
dimmiga höjder och döko genom eller runt om
vattenfallen.

Vilken ritt! Fallande vatten överallt. Vi färdades
ovanför molnen, under molnen och tvärs igenom
molnen. Då och då trängde elt knippe solstrålar likt
skenet från en strålkastare ned i djupen, som gapade
nedanför oss, eller också flammade solskenet över någon
spets på kraterns rand tusentals fot ovanför våra hu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free