- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
173

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fibrer i de ätandes kroppar. Kanske att
guldmakril-ler och bonitas få grövre fibrer genom den snabba fart
de måste använda för att kunna fånga sitt rov. Men
flygfisken driver också sin kropp med stor hastighet.

Hajar fångade vi också emellanåt, på stora krokar
med smäckra kettingar och lekanden samt fästade
vid en lång lina. Och med hajarna följde haj lotsar,
remoras och flera olika slags parasitdjur. En del hajar
sågo ut att vara sannskyldiga människoätare med
tigerögon och tolv rader tänder, skarpa som rakknivar. I
förbigående vill jag nämna, att vi på Snark ha kommit
överens om att vi ha ätit många slags fisk, som icke
kan jämföras med stekt haj, överdragen med
tomat-sallad. I stiltjebältet fångade vi vid ett par tillfällen
en fisk, som vår japanske kock kallade för haké. Och
en gång fingo vi på ett skeddrag, som släpade hundra
yards akterut, en ormlik fisk, som var mer än tre
fot lång, men endast tre tum i diameter, och hade fyra
betar i sitt gap. Det visade sig vara den mest delikata
fisk — både till smak och arom — som vi någonsin ha
ätit ombord.

Den mest välkomna tillökningen i våra förråd var en
grön havssköldpadda, som vägde sina dryga hundra
skålpund och serverades på vårt bord under alla
möjliga aptitretande former — som stek, som soppa, som
ragu, och slutligen i en utomordentlig currystuvning,
vilken förledde hela besättningen att äta mera ris än
som egentligen var hälsosamt. Vi fingo sikte på
sköldpaddan, uppe till lovart, medan hon helt lugnt låg
sovande på vattenytan mitt i en hel här av nyfikna
guldmakriller. Det var tydligen en sannskyldig
ocean-sköldpadda, ty närmaste land låg på tusen mils av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free