- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
177

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brännande solskenet glittrade. Och så snart det kom
en bris, bubblade djupt därnere akterut en procession
av spökbilder i mjölkvitt och turkosblått —
skummet, som rördes upp av Snarks skrov varje gång det
kom i kontakt med en sjö. Nattetid lyste
kölvattnet med fosforartat sken, medusaslemmets friktion
mot våra skeppssidor, och djupt nere kunde man se
en oupphörlig rörelse av liksom kometer med långa
böljande nebulosaartade svansar — det var en
massa bonitas som banade sig väg genom det upprörda
medusaslemmet. Och om och om igen blixtrade större
fosforescerande organismer likt elektriska lågor fram
ur mörkret på ömse sidor, tätt invid vattenytan,
markerande kollisioner med vårdslösa bonitas, som
rusade framåt till den givande jakten under vårt
bog-spröt.

Vi styrde ostvart, vi arbetade oss ned genom
stiltjebältet och fingo till sist en frisk bris från syd till väst.
På det sättet skulle vi ha kunnat passera långt väster
om Marquesasöarna. Men dagen därpå, den 26
november, kom en väldig stormby, och vinden kastade
plötsligt om till sydost. Där hade vi nu äntligen
pas-sadvinden. Inga byar mer, ingenting annat än fint
väder, jämn vind, god fart, utfirade skot och svällande
segel. Passadvinden drog sig mer och mer, tills den var
rakt nordostlig, och vi höllo stadig sydvästkurs. Tio
dagar gingo på detta sätt, och på morgonen klockan
fem den 6 december fingo vi land i sikte, »precis där
det skulle ligga» rätt för-ut. Vi gingo i lä om Ua-huka,
passerade södra udden av Nukahiva, och samma kväll
kämpade vi oss genom piskande regnbyar och
becksvart mörker in till en ankarplats i den smala Taiohae-

12—25899. På långfärd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free