Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
Naturmänniskan.
Jag mötte honom första gången på Marketstreet i
San Francisco. Det var en regnig eftermiddag, och
han vandrade framåt endast klädd i ett par kortskurna
knäbyxor och en kortskuren skjorta, och det sade »klifs,
klafs» för varje steg han tog med sina nakna fötter
på den smutsiga stenläggningen. Ett helt tjog
nyfikna och uppskojade gatpojkar följde honom i hack
och häl. Alla som sågo honom — och det var tusental
— vände nyfiket på huvudet, då han gick förbi. Jag
gjorde så, jag också. Aldrig förr hade jag sett så vacker
solbränna. Han var solbränd alltigenom — av det
slags solbränna, som en ljushyad människa får, då
skinnet inte fjällar sig och faller av. Hans långa gula hår
var brynt av solen och likaså hans skägg, som tydligen
aldrig hade gjort bekantskap med rakkniven. Han var
ljust läderfärgad, eller kanske rättare guldfärgad,
glödande och strålande som solen själv. En ny profet,
tänkte jag, som var kommen till staden med ett
budskap, vilket skulle lända till världens frälsning.
Några veckor därefter var jag på besök hos några
vänner, vilkas bungalow var belägen hland
Piedmont-höjderna ovanför San Franciscoviken. »Nu ha vi ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
