Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ansikte övergöts långsamt av hänförelsens glöd.
»Jag tyckte, att tjugufem naturmänniskor — män och
kvinnor — nyss hade kommit med ångaren från
Kalifornien, och att jag skulle följa dem uppför den branta
stigen till min plantage.»
Å, Ernest Darling — soldyrkare och naturmänniska
— det finns stunder, då jag ej kan låta bli att avundas
dig och din bekymmerslösa existens! Jag tycker mig
se dig komma dansande uppför trappan och göra
luftsprång ute på verandan, med håret drypande vått
efter en doppning i det salta havet, med strålande ögon,
med glänsande solbrynt hud och bröstet genljudande
under dundrande taptoslag, medan du reciterar:
»Gorillan i Afrikas djungler slår sig för bröstet så hårt, att
dånet kan höras en halv mil därifrån.» Och jag skall
ständigt minnas dig så, som jag såg dig den sista dagen
därborta, då Snark ännu en gång körde sin stäv genom
rännan i det skumyrande revet — denna gång på
utgående — och jag vinkade farväl till dem, som stodo
på stranden. Det var icke den minst vänskapliga
vift-ningen som gällde den guldfärgade solguden i den
skarlakansröda gördeln, där han stod upprätt i sin lilla
utriggarekanot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
