Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En sak vet jag då», förklarade jag, »och det är att
jag inte lämnar Raiatea förrän jag har gjort en tur i
den där kanoten.»
Några minuter därefter ropade Warren nedåt
kajut-trappan. »Här kommer nu den där kanoten, som ni
talade om.»
Jag rusade genast upp på däck och hälsade på
kanotens ägare, en lång och smärt polynesier med
intelligenta drag och klara, livliga glänsande ögon. Han var
klädd i skarlakansröd gördel och halmhatt och hade
med sig presenter — en fisk, en knippa grönsaker och
några kolossala jamsrötter. Sedan jag hade visat min
erkänsla genom småleenden — vilket ännu gäller som
betalning på isolerade platser i Polynesien — och
genom ett oupphörligt upprepat maunmni (»jag tackar»
på tahitiska), började jag genom tecken låta förstå,
att jag gärna ville vara med om en segeltur i hans
båt.
Hans ansikte lyste upp av belåtenhet, och han
svarade det enda ordet »Tahaa», medan han på samma
gång vände sig om och pekade på de höga,
molnom-givna bergstopparna på en ö tre mil därifrån — det var
ön Tahaa. Det var god vind dit, men full motvind
för återfärden. Och jag hade ingen lust att fara till
Tahaa. Jag hade brev att avlämna i Raiatea, och jag
måste tala med tjänstemännen där, och så höll ju
Char-mian därnere på att göra sig i ordning för att gå i land.
Genom livliga åtbörder förklarade jag således, att det
endast var min önskan att få göra en kort segeltur
på lagunen. Han fick genast en nedslagen min, men
han smålog i alla fall medgivande.
»Kom upp och följ med på en segeltur», ropade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
