- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
246

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

enda jag har», mumlade han klagande, »och hon har
inga barn i livet.»

Kuttern var en liten farkost, riggad som slup, men
den föreföll stor bredvid Teheis kanot. Då vi kommo
ut på lagunen och råkade ut för en ny, häftig by,
föreföll oss emellertid kuttern oerhört liten, medan Snark
däremot för vår inbillning antog proportioner, som
gjorde den fast och solid som en kontinent. Men vi hade
duktigt sjöfolk ombord. Tehei och Bihaura hade följt
med, för att se till att vi kommo lyckligt hem, och
Teheis vahine visade sig vara synnerligen duglig i båt.
Kuttern hade ordentlig hallast, och vi mötte byn under
fulla segel. Det höll på att mörkna, lagunen var full
av korallgrund, men vi fortsatte som förut. Medan
byn rasade som värst måste vi stagvända och göra ett
kort slag, för att gå omkring ett korallgrund, som låg
blott en fot under ytan. I det ögonblick då kuttern
kom över på andra bogen och började få vind i seglen,
men ännu ej gjorde någon nämnvärd framfart, vräktes
den plötsligt över. Stor- och klyvarskoten kastades
loss och så reste hon sig igen. Tre gånger upprepades
detta innan vi kommo ur fläcken.

Då vi återigen skulle vända, var det redan mörkt.
Vi befunno oss nu på lovartsida om Snark och det
blåste hårt. Klyvaren beslogs och storseglet togs in,
förutom ett litet stycke, så stort som ett örngåttsvar.
På grund av ett missöde lyckades det oss ej att borda
Snark, som låg och red för sina båda ankare, utan stötte
på grund på det inre korallrevet. Men sedan vi, med
tillhjälp av vår stor jolle, fått ut den längsta trossen
ombord och arbetat styvt en timmes tid, fingo vi till
sist kuttern flott och förtöjde den säkert akter om oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free