- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
278

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

exempel lagarna för gravitation och för bevarandet av
kraft, blevo svävande och ovissa, och jag var beredd på
att när som helst få bevittna ett våldförande av dessa
lagar — det skulle icke ha väckt någon förvåning hos
mig. Ty om nu kompassen ljög och solen icke
uppfyllde sina åligganden, varför skulle då icke också
föremål kunna förlora ömsesidig attraktion, och varför
skulle icke en smula kraft kunna tillintetgöras?
Perpetuum mobile föreföll som en möjlighet, och jag skulle
ha haft lust att köpa Keely-Motoraktier av första
företagsamma agent, som beträdde Snarks däck. Och när
jag upptäckte, att jorden egentligen roterade kring sin
axel 366 gånger om året, fastän det under årets lopp
icke fanns mer än 365 soluppgångar och solnedgångar,
var jag färdig att betvivla min egen identitet.

Sådan är solens gång. Den är så oregelbunden, att
det skulle vara omöjligt för en människa att konstruera
en klocka, som höll jämna steg med soltiden. Solen
fortär och saktar sig så, som man aldrig skulle kunna
få någon klocka att göra det. Ibland är solen före sin
tid, ibland kommer den efter — och återigen andra
gånger raskar den på med ovanlig fart för att hinna
upp sig själv, eller rättare sagt den plats, där den
borde befinna sig på himlavalvet. I sistnämnda fall
saktar den sig icke tillräckligt fort, och följden blir då,
att den rusar förbi det ställe, där den borde vara.
Det är faktiskt endast fyra dagar om året, som solen
råkar att befinna sig precis på den plats, där den skall
vara. De återstånde 361 dagarna slarvar den omkring
utan precision. Människan är mera noggrann än
solen, hon gör en klocka, som har regelbunden gång.
Hon kan också räkna ut, huru långt solen är före eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free