Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det finns också gottgörelse lill här i världen. På
onsdagsaftonen den 10 juni hade jag genom död
räkning från middagsobservationen förvissat mig om
fartygets position klockan åtta på kvällen och kommit
underfund med att Snark med sin dåvarande kurs
måste komma rakt på Futuna, en av de ostligaste bland
Nya Hebriderna — en vulkan i konform och tvåtusen
fot hög, som reste sig ur oceanens djup. Jag ändrade
kursen, så alt Snark skulle gå tio mil nordväst om
Futuna. Sedan sade jag till kocken Wada, som hade
rortörn varje morgon mellan fyra och sex:
»Wada San — i morgon bittida på din vakt håller
du skarp utkik åt lovart, så får du se land!»
Varefter jag gick till kojs. Tärningen var kastad.
Jag hade satt mitt anseende som navigatör på spel.
Ponera — ja, ponera bara, att där i dagbräckningen inte
syntes något land. Vad bleve det då av min
navigation? Och var voro vi? Och hur skulle vi finna oss
till rättå? Eller finna land? Jag hade hemska
hallucinationer — såg Snark segla i månader på en ödslig
ocean, förgäves sökande efter land, medan vi konsumerade
alla våra förråd och sedan sutto där med insjunkna
kinder och stirrade kannibalismen i ansiktet...
Jag tillstår, att min sömn den natten alls icke var
» . . . lik en sommarhimmel
där lärkan slår sin drill.»
Jag vaknade snarare »i ljudlöst mörker» och låg och
lyssnade till knakandet i Snarks skrov och till vattnets
plaskande utmed dess sida, medan fartyget stadigt gick
sina sex knop i timmen. Jag gick igenom mina be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
