Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET.
En färd bland Salomonsöarna.
»Varför inle följa med nu genast?» sade kapten
Jan-sen till oss vid Penduffryn på ön Guadalcanar.
Char-mian och jag sågo på varandra och begrundade saken
under tystnad en halv minut. Sedan nickade vi
samtidigt. Det är ett sätt vi ha att bestämma oss för saker
och ting, och det är ett mycket bra sätt; då har man inte
några känslosamma tårar att gråta över den sista
flaskan kondenserad mjölk, som har gjort haveri. (Vi
leva i dessa dagar på konserver, och eftersom ju
intelligensen påstås vara en emanation av materien, hämta
vi naturligtvis våra liknelser från magasinsförråden.)
»Bäst att ni tar edra revolvrar och ett par gevär
dessutom», sade kapten Jansen. »Jag har fem
skjutvapen ombord, men till ett av dem — mausergeväret —
har jag ingen ammunition. Har ni några patroner till
överlopps?»
Vi förde våra skjutvapen ombord jämte en hel mängd
mauserpatroner, och dessutom också Wada och Nakata,
Snarks respektive kock och skeppspojke. Wada och
Nakata voro inte riktigt vid humör. De voro minst sagt
icke förtjusta åt färden, fastän Nakata aldrig visade
någon feghet i farans stund. Men Salomonsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
