- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
307

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sättning var försedd med gevär. Den infödde
värvaren »Johnny», hade en Winchesterbössa bredvid sig på
aktertoften. Vi rodde helt nära till en del av stranden,
som såg ut att vara alldeles öde. Där svängde vi om
båten och läto den gå in med aktern före. I händelse
vi kunde bli överfallna, skulle den vara färdig att
ögonblickligen kunna komma i väg. Under hela den tid, jag
var på Malaita, såg jag aldrig någon båt lägga i land
med fören. Egentligen bruka rekryteringsfartygen ha
två båtar — en som går in till stranden och
naturligtvis är beväpnad, och så en annan, som ligger på några
hundra fots avstånd som betäckning åt den
förstnämnda. Men Minota var ett mindre fartyg och hade ingen
skyddsbåt.

Vi voro helt nära stranden och arbetade oss in allt
närmare med aktern först, då ett helt stim fisk kom i
sikte. Ledningen antändes och dynamitsatsen kastades
ut. Vid explosionen skummade vattenytan av
hoppande fisk. I samma ögonblick blev det liv i skogen.
Ett tjogtal nakna vildar, väpnade med bågar, pilar,
spjut och gevär, kommo rusande mot stranden. Vår
båtbesättning lyfte genast sina skjutvapen. Och på
detta sätt stodo de bägge partierna gent emot varandra,
medan våra hjälpkarlar samlade upp den dövade fisken.

Tre resultallösa dagar tillbragte vi vid Su’u.
Mi-nota fick inga arbetare till plantagen bland
bushmän-nen, och bushmännen fingo inga huvud från Minota.

Den ende som fick någonting var Wada, och det var
en duktig dosis feber. Vi bogserade oss ut med
storbåten och seglade längs kusten till Langa Langa, en
stor by bebodd av fiskare och sjöfolk, s. k.
saltvattenmän, och anlagd med oerhört arbete på en sandbank i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free