Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Huru Ljungars barn lefde på Myllyranta och huru fröken Beata ville rida på Birgers fåle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles för grofva händer här på bondlandet, och sådant
flygande, som här, öfver stockar och stenar, kunde anstå
David, men för junker Birger vore det mindre passande,
och fröken Beata blefve snart lika solbränd som
torparflickorna i byn. Härpå svarade åter Inkeri, att om barnen
borde hållas rätt fint, så kunde de ju när som helst
återvända till deras trånga, mörka och små kamrar på
slottet, där de aldrig fingo se Guds dager annorlunda
än på den stenlagda borggården och mellan de ödsliga
slottsmurarna. Slutet på detta småkrig mellan storfolk
och simpelt folk blef då vanligen, att Renatas tårekällor
begynte flöda vid tanken på den stora förändring, som
skett i slottet sedan fru Cecilias död, hvarefter båda
två, Inkeri och hennes väninna, glömde hela trätan
genom att komma på det vanliga kapitlet om fru Ursulas
tyranni och huru det icke mera stod rätt till på slottet,
hvarken med herrskap eller tjenare, med folk eller fänad,
ja, osvuret bäst, hvarken med lefvande eller döda.
Det såg ut som om David blifvit ett par år äldre
sedan den farliga dagen, då riddaren af Ljungars gästade
Myllyranta och utnämnde honom till barnens beskyddare.
Ett sådant förtroende gjorde honom till en hel karl i
hans egna ögon, och han ville visa sig förtjent däraf.
Han var nog klok att icke särdeles lita på Renatas
uppsikt, huru hon än pysslade och klemade med sin lilla
fröken, och hvad Birger angick, tycktes han hellre behöfva
tillsyn själf, än kunna försvara sin syster. Ehuru lika
gammal som David, var junker Birger nära ett hufvud
kortare och klen i armarna, en mjölkhvit och späd gosse,
finkänslig som en flicka och till lynnet from som ett
lamm. Ryktet visste berätta, att den stränge herr Bo
mer än engång utfarit i hårda ord öfver denna veka och
älskliga varelse, hvilken var moderns afbild och varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
