Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Huru David och Ljungars barn presenterades för abbedissan i Nådendal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes sida, hade icke försynen begåfvat henne med
den fasta och befallande karakter, som i hårda tider
varit af nöden på en så viktig post; och den med
trötthet blandade otålighet, hvarmed hon tycktes sköta
sina regeringsomsorger, utvisade snarare, att den goda
abbedissan gärna skulle ha utbytt sin lysande ställning
mot den anspråkslösa rollen af en hederlig prästfru på
landet, omgifven af ett balft dussin frodiga barn, en
skara bestyrsamma pigor och en välskött ladugård med
grisar och kor, hvilka äro lättare att regera, än fromma
konventer och bångstyriga prelater.
Den långe munken vid hennes sida var ingen
ringare man än generalkonfessorn Sven Thordsson, hvilken
för tre år sedan lämnat samma höga befattning i
Vadstena, för att återupprätta det till hälften förödda
dotterklostret i Nådendal. Denne man, säger vår berättelse,
var af det virke, hvaraf katolska kyrkan byggt sina
grundpelare. Där var i hela hans hållning någonting
järnfast, som ovillkorligen tilltvang sig lydnad och fruktan,
och vågade man se rätt in i hans djupa ögon, röjde
man elden af ett trosnit, som allt efter omständigheterna
kunde värma hans omgifning eller uppflamma till en allt
förstörande fanatism. Mot abbedissan iakttog han
punktligt den vördnad som tillkom hennes rang; men till och
med Davids oerfarna öga upptäckte utan svårighet, att
den som styrde och ställde var generalkonfessorn, under
det att abbedissan behöll det yttre skenet af en makt,
som i verkligheten utöfvades af hennes kraftfullare
ämbetsbroder.
Sedan barnen gjort det öfliga knäfallet och
mottagit abbedissans välsignelse, vinkade hon med handen
åt Birger och Beata att taga plats på karmstolarna, under
det att David förblef stående vid dörren. Den stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
