Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Hvad som beslöts om flyktingarne samt huru klostret fick ett oförmodadt besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle bedröfva de fromma bröderne och systrarna så
djupt, som de för tillfället läto påskina, och allraminst
abbedissan, hvilken kände sig mera förödmjukad än
uppbyggd af det välde han tagit sig. På samma gång hon
kände sig värnlös och öfvergifven, när hon förlorat
detta mäktiga stöd, kunde hon ej dölja en hemlig
belåtenhet öfver att blifva sin tuktomästare kvitt, och vid
tanken därpå beslöt hon nu att tillsvidare lämna Ljungars
barn en tillflykt i klostret.
— Vi skola kvarhålla dem som gisslan, sade hon,
och under tiden anföra klagomål hos biskop Arvid öfver
den våldsverkan, som föröfvats mot våra underhafvande
på Myllyranta.
Jungfru Margaretha visste rätt väl, att hvarje ord
om biskopen var ett nålstygn för generalkonfessorn; och
med all sin andliga skrud var hon för mycket kvinna
för att afsäga sig denna lilla hämnd. Men broder Sven
höjde endast på axlarna åt detta knappnålsstygn, som
han fann under sin värdighet, och svarade:
— Jag har nu sagt min ringa mening; högvördiga
syster gör som hon finner för godt. Herr Sten är en
röfvare och en blodhund, som håller med danska partiet
och dessutom ligger i fejd med biskopens fränder.
Vördiga syster lärer således icke få svårt att locka den som
med vill hoppa, och Letto gård torde kanske en vacker
dag komma att jämnas med jorden. Men på samma
gång har vördiga syster gjort herr Bo dubbelt mäktigare
än han varit förut, genom att afhugga det ris, som
himmelen själf har lagt vid hans sida. Detta ris är hans
broder herr Sten. Jag lyckönskar klostrets besittningar
till en god granne.
— Tror då vördige broder att jag ej bör klaga?
utbrast abbedissan, ånyo betagen af sin förra rådlöshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
