Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Om herr Bos berättelse, Olofsmässan i Nådendal samt hvad där vidare tilldrog sig under biskop Arvids besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att han segnade ned; hvarpå min farfar drog svärdet
i sin tur och högg armen af herr Alrik. Alrik hade
ännu den kortare armen kvar och högg min farfar
tvärsöfver axelbrynjan, så att han stupade på stället; men
samma kväll förblödde Lytte Alrik i närmaste gård. Min
farfar efterlämnade därpå två söner, Knut och Åke. Min
fader Knut höll med Sten Sture, min farbroder Åke höll
med kung Kristian. Åke blef drifven i landsflykt, men
kom tillbaka med danskarne och mötte min fader i slaget
på Brunkeberg. Där rände herr Åke lansen genom min
fader herr Knut; men i samma stund slog herr Knut sin
broder med stridsyxen tvärsöfver hjälniibucklan, så att
yxskaftet brast. I den stunden blefvo åter två bröder
af Ljungars hvarandras bane. Hvad säger du därom,
klerk? Det flyter ingen mjölkvassla i Ljungars ådror.
— Jag säger därom — svarade biskopen värdigt
— att dessa blodiga och afskyvärda brödrafejder äro en
skamfläck för landet. Och om du väntar af mig som
en kyrkans herde, att jag skall beundra eller gilla dessa
vilda våldsbragder, så bedrager du dig. Jag skall
tvärtom med Guds och Sankt Henriks bistånd sätta en bom
för edra ursinniga fejder. Jag skall låta lysa en
gudsfred öfver landet, och jag råder ingen af adeln att bryta
denna fred, så sant han vill undgå både kyrkans och
den världsliga maktens straffande arm.
— Hör vidare, fortfor riddaren, i det han knappt
tycktes lyssna till biskopens ord. — Min fader, herr
Knut, efterlämnade äfven två söner, mig och min broder
Sten. Jag, som var äldre, behöll våra fäders borg, och
det kunde min broder aldrig förlåta. Han drog ut i
erämarkerna och byggde vid vägen Letto gård, där han
snart blef en gissel för alla vägfarande. Höll jag med
danskarne, så höll han med Sturarne, eller tvärtom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
