Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 2. Botgöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Botgöraren.
Men det är icke möjligt — fortfor den gamle
borgfogden, synbart orolig — det är icke möjligt, att
min herres son, en Ljungars, kunnat falla på en sådan
dårskap, som... — Ordet fastnade honom i halsen.
— Som att bli klerk, menar du? inföll David
skämtande. Jo, det är både möjligt och sant, och innan
du nästa gång yttrar sidvördnad för det andliga ståndet,
ber jag dig besinna, min vän Goliath, att du befinner
dig i en biskops borg och talar med den högvördige
faderns trogne tjenare, som kunde anse sig förpligtad
att för sådant ohemult tal pålägga dig en sträng penitens
— till exempel att tömma med honom ett krus af vårt
dubbla porsöl.
— Nej, David, nej, min kära gosse, det är omöjligt,
det skall ingen få i mitt hufvud, fastän jag redan hörde
den tjockhufvade vaktkarlen där nere skräfla någonting
dylikt. Junker Birger skulle kläda sig i kåpan och
sjunga mässor med skallot hjässa, i stället att lefva
och dö som en riddare med svärdet i hand, liksom alla
hans förfäder? Säg mig, har då bispen rent af förbryllat
hufvudet på den stackars gossen?
— Jag tror — svarade David — att bispen icke
så ogärna binder Birger vid kyrkans sak, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0255.html
