Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. En julafton i Ljungars slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man först upprycka störarna. Och vår stolta humlestör
i Kuustö skall snart ligga hufvudlös som alla de andra.
Har jag honom, så har jag barnen, och har jag dem,
så sitter jag trygg och behöfver icke mera speja på
hvarje ryttare som spränger längs vägen och tilläfventyrs
kommer att rycka ifrån mig mitt änkesäte. Och sedan?
Sedan! Har icke den gamle juden i min faders borg
lofvat mig att jag en dag skulle stiga så högt, att jag
kan föraktligt se ned på hela detta usla land och hela
detta erbarmliga människosläkte, som jag är född att
beherska och förtrampa? Ja, sedan skall jag klifva på
danska skuldror. Jag är ännu ung, kung Kristiern är
förhäxad engång förut, och den sköna Dyvika har redan
tre år legat i grafven. Sigbrit, Sigbrit, din makt har
varit stor, men likväl icke så stor som min, ty du äger
icke, som jag, en talisman, glödgad i själfva afgrundens
eld. Med makten af denna lilla sten skall jag besegra
dig och förtrampa dig, förtrampa hela världen under
mina fötter!
Vid dessa ord tog fru Ursula sin gula bröstnål, höll
den mot eldskenet och betraktade dess glans.
— Hvad? sade hon. Bedrar jag mig, eller hvarför
är ditt sken i afton så matt? Skulle någon eller något
som fördunklar din glans ha oförmodadt kommit till
slottet? Jag måste rådfråga stjärnorna. Ännu i kväll
skola de säga mig huru många dagar biskop Arvid än
har att lefva.
Plötsligt ropade bakom henne en munter barnröst:
— Nej se en så vacker sten, gumor! Den kan
du ge åt mig, så skall du i stället få min flygande
ekorre!
Fru Ursula spratt till och vände sig om. Bakom
henne stod den lille Kycklingen på tå och betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
