Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. En julafton i Ljungars slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Därför således, mumlade hon, därför mattades
din glans, min gode bundsförvant! Men frukta icke,
segern är vår, han kommer själfmant i våra händer, och
från i dag skola vi icke mera darra!
Emellertid hade riddar Esbjörn ej utan möda stillat
oväsendet på gården, och emedan den gode riddaren
ville vara en rättvis domare, slöts handgemänget därmed,
att tre af danskarne samt nio af finnarne fingo på julafton
en extra undfägnad, bestående af ungefär trettio
prygel hvardera. För att vidare förekomma dylika små
förlustelser, instängdes hälften af Ljungars knektar i en
särskild flygel af slottet, och resten skickades ut på vakt,
medan de nykomne — bland hvilka flertalet bestod af
tyska legoknektar — förplägades högtiden till prydnad
med skinka och öl.
Medan snart en ohejdad munterhet rådde i denna
del af slottet, där kung Kristians och hans mäktige
svågers, kejsar Carl V:s skålar tömdes om hvarandra i
finskt öl, och medan på en annan sida slottets kvinnliga
betjening ängsligt tillbommade sina dörrar, af fruktan för
de pockande gästerne, dukades uppe i slottssalen ett förnämligare
bord, där fru Ursula och riddar Esbjörn intogo
högsätet, under det att de öfriga platserna intogos af
tre eller fyra bland danska underbefälet samt nuvarande
borgfogden Veit Holtzbauer, en liffländare, liksom hans
företrädare Malko.
Bakom fru Ursulas plats stod hennes page, den
lille Kycklingen, som fått på sin lott att räcka henne
handklädet, medan tjenarne kringburo faten. Till belöning
erhöll pagen ej sällan några af de bästa bitarna,
dem hans herskarinna räckte honom på sin spetsiga
silfverknif. Gaffel brukades icke; skedarna voro af
silfver och likaså fat och tallrikar vid de förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
